En offerroll smyger sig på – det är ingenting som ”vi” bestämmer oss för att ta på sig. Det är motsatsen till att ta ansvar och känns ofta som att det är någonting bekant och vant att vara i, det känns tryggt och ofta tycker också omgivningen om detta för det känns bekvämt även för dem. De vet var de har en!
Det går att ta sig ur offerollen! Det är en falsk trygghet och det hindrar en på alla sätt att få vara den man faktiskt är. Det finns inga som helst vinster i att välja denna roll.
Ofta känns det igen med att den som tagit på sig offerrollen tänker att jag mår som jag gör för att hon eller han gör si eller så! Det är inte jag som gör det här mot mig. Jag har fått detta för att min uppväxt och mina föräldrar gjorde och visade mig hur man ska göra, tänka och agera…och det är ofta det händer bara alla andra.
Om alla tar eget personligt ansvar för vad de tänker och tillåter sig känna kommer man också att upptäcka att det händer något med både sig själv och omgivningen – alla parter reagerar!
En övning som kan vara bra om man fastnat i mönstret att jag mår så här pga XXXXXXX är att skriva upp de tillfällen när du känner att du tagit på dig offerkoftan och det kan tex se ut så här
När han säger…………..då känner jag mig………….
När jag befinner mig i denna situation, tänker jag…………….då blir jag………………
Det finns en stor vinst i att göra en förändring! Att se saker från ett annat håll!