Idag läste jag en liten artikel (i Modern Psykologi) om varför vi glömmer vår tidiga barndom.
Som vuxna har vi få minnen från vår tidiga barndom. Nu har forskarna vid Emory university visat när denna minnesförlust slår till: i sjuårsåldern!
Forskarna lät treåringar prata med sina mammor om händelser de nyligen upplevt. Sedan delades barnen upp i olika grupper som intervjuades om dessa händelser vid gem, sex, sju, åtta respektive nio års ålder. Fem- och sexåringarna kom ihåg omkring 70% av händelserna, medan åtta-och nioåringarna bara mindes drygt 30%.
Forskarna tror att minnesförlusten beror på att små barn glömmer i ett konstant tempo. Hos äldre barn och vuxna planar däremot glömskekurvan ut så att de minnen som har bevatats en tid ofta blir kvar hela livet.
De äldre barnen sattae dessutom in de händelser som de fortfarande kom ihåg i ett meningsfullt sammanhang, vilket gör det lättare at memorera dem. De ungre saknade däremot begrepp om när, var och varför händelserna hade ägt rum.