Försöker du bromsa dig ur uppförbacken? Är du i some-day-syndromet?
Detta är så bra! Försöker du bromsa i uppförsbacke och det är detta vi jobbar med när vi tittar på att ta sig ur “Some-day-syndromet”
Skapa det du vill ha!
Viktig att tänka på vad du tänker!
Varje gång du tänker en tanke så skapar du ditt eget liv! Det är därmed viktigt vad du tänker då du implementerar i ditt liv med varenda tanke!
Rädsla är brist på kärlek?
Har man tappat kontakten med kärleken om man styrs av rädsla?
Man vill oftast hela tiden komma till sanning, samhörighet, likvärdighet och om hela ens väsen innehåller rädsla kan det vara lätt att man går till attack på sig själv. Talar om för sig att man inte är värd, varför skulle jag….,varför skulle en sådan bra sak hända mig…..,
Om man kan uppmärksamma signalerna som vår kompis rädslan sänder så kan vi titta på vad det är som händer, vad det är som känns och utifrån detta reda ut det för sig själv.
När vi föds finns två grundläggande känsl0r hos det lilla barnet – rädsla och kärlek! Rädslan består av 2 känslor – rädslan för plötsligt höga ljud och rädslan över att ramla omkull! Alla andra rädslor har vi blivit pålagda från föräldrar, lärare, kompisar, vänner, grannar, farmor och morfar dvs alla i ens omgivning!
Hur känns det i dig när du tänker så?
Känslorna styr
Våra känslor berättar exakt vad vi behöver! Våra tankar säger vad vi behöver göra för att nå det också!
Vad är det som styr dina handlingar och vad är det som begränsar dig i det du vill föra in i ditt liv?
Väljer vi alltid den enklaste vägen? Eller den väg som vi känner till – där vi redan vet resultatet? Eller vågar vi sticka ut och lyssna på oss själva och utifrån detta agera? Vad är det värsta som kan hända?
Hur kan man göra för att bryta ett mönster? Är det så enkelt att bara tänka annorlunda eller sitter det i sedan lång tid tillbaka?
Det kan det göra är min fasta tro. Många av oss har fått veta från barnsben att vi måste prestera hela tiden, är man inte “duktig” på att göra läxor, rita, gå upp i tid, anpassa sig som barn och vara tyst eller vad det nu kan vara så är det så hjärnan tänker även när vi är vuxna och bör kunna ta eget ansvar – detta gör att det blir ett hästjobb för att berätta och ge hjärnan nya instruktioner!
Vad tror du?