Jag har under en tid reflekterat en del över vad som händer i grupper, vem är vem och hur tänker andra i gruppen om varandra? När blir en “medlem” i gruppen farlig? Är det när denne inte samtycker? Är det när det blir dialog? Är det när någon vågar säga saker som de flesta bara tänker?  Vad är en grupp? I vilka sammanhang bildar vi grupper?

Det finns olika vinklar utifrån vad en grupp är och tex kan det vara i ett socialpsykologiskt och sociologiskt perspektiv, då kanske det handlar om tankar om förändringen i gruppens utveckling, gruppens dynamik över tid och gruppens mognad.

Eller från ettt individualpsykologiskt perspektiv då handlar det kanske mer om tankar om vad människor har för behov i en grupp?

Det finns en teori som säger bland annat att vår självbild påverkar våra känslor, att våra känslor påverkar våra beteenden och att våra beteenden påverkar de resultat vi uppnår.

Det finns några olika faser som alla grupper går igenom, även om det är omedvetet och de faserna är Tillhöra, Rollsökning och Samhörighet.

I tillhörafasen ingår det med automatik några frågeställningar som:

Är jag accepterad?

Accepterar jag de andra i gruppen?

Passar jag in i den här gruppen?

Vilka är de andra i gruppen?

Vill jag vara med dem?

Får jag vara med dem?

I denna fas handlar det mycket/ofta om att “man” kanske är öppen och pratar lite för mycket, att “man” gärna berättar  ”fiskehistorier” och att det känns som att vara på party eller att “man” drar sig undan och blir tyst. Det handlar om att man kontrollerar kompetensen i gruppen och behörigheten även hos den som leder gruppen. Att “man” ifrågasätter målet med gruppen

I rollsökningsfasen är det frågor som tex:

Är jag tillräckligt kompetent?

Är de andra tillräckligt kompetenta?

Vem är ledaren ?

Hur stort ansvar har de?

Hur stort ansvar får jag ha?

Försöka uppnå eller undvika ledarskapet.

Ifrågasätta ledarna eller gruppmedlemmarna

I den här fasen agerar man gärna med att försöka undvika eller uppnå ledarskapet, några attackerar gärna ledaren med “smarta” frågor/påståenden eller övriga medlemmar av gruppen. Någon försöker kanske bilda egna små undergrupper.

I samhörighetsfasen handlar det om funderingar omkring frågor som:

Hur stor närhet är tillåten i gruppen? Hur starka känslor kan jag visa? Är de andra i gruppen lojala mot mig och gruppen?
Hur stor öppenhet är tillåten?

Beteenden i samhörighetsfasen är att “man” känner tillit i gruppen, att kunna uttrycka känslor oavsett om de är negativa eller positiva. Bilda par eller små grupper utan att någon störs, att diskutera fritt och öppet.

När man som grupp kommit till denna fas handlar det om att man kan hanterar konflikter allt eftersom de uppstår. Man har upptäckt att samarbete inom gruppen ofta ger bättre resultat än individuellt arbete. Man hittar gemensamma lösningar, efterfrågar förslag, lyssnar till, värderar, reagerar på, och genomför dem om de passar. Man delger öppet varandra idéer, känslor, åsikter och feedback och alla är accepterade!

Man går som sagt igenom dessa faser i alla grupper men det är lite olika var man startar och var man slutar – går det att ta sig direkt till  samhörighetsfasen direkt? Eller går inte det?

En frågeställning som kan vara bra att ta med sig in i olika grupper, kurser, utbildningar eller vad det nu är som man kommer att vara med i är:

Vad har du för tankar innan du blir introducerad i en ny grupp?

Hur hanterar du situationen?

Vilken roll intar du i en ny grupp?

Vad är viktigt att tänka på när man är del i en grupp?